hb

och nu har dom mötts. vad ska jag säga? det finns inte så mycket och säga ens?
det jag kan säga är väl att det här var den jobbigaste dagen jag varit med om i hela
mitt liv. usch, jag trodde jag skulle dö där ett tag. det gjorde ju inte saken bättre att
min hals tvekade så att jag knappt kunde prata, det gjorde mig ännu mer nervös
och jag fick inte alls med allt som jag ville få med. och det gjorde ju verkligen heller
inte saken bättre att den där jävla idioten,  försökte sänka mig. men han lyckades inte.

ja, och nu sitter jag här. hur sjuk som helst. (igen.) vet inte hur det går till, men jag har
varit sjuk en hel del nu under höstterminen verkar det som. just nu har jag världens jävla
feber, ont i halsen och ont i öronen. och har sovit rätt feting mycket så nu hamnade jag här
men som jag känner nu så hamnar jag nog lika snabbt tillbaka i sängen igen i think!
det är väl iofs lika så bra. men palla vara sjuk nu när det  är höstlov och allt. det känns ju inget vidare populärt. och lördag, denna lördag som jag har längtat förjävla mycket till alltså! helvete snälla gud, jag ber dig till nu. låt mig bli frisk, tills på lördag.. snälla! låt mig inte sitta här och ruttna. det är allt jag begär utav dig.. hm. undrar om han lyssnar ens?

jag är feg, jag vill inte. men jag måste! fan, fan, fan..
allt är så himla jobbigt. men,
jag älskar dig anna.


kyssar! / hanna.