hb

jag saknar en sorg, en jävla massa minnen det finns något inom mig som aldrig någonsin försvinner en obeskrivlig känsla, både kärlek och hat. jag gjorde allting, men jag fick ingenting tillbaks. nu känns det som om livet börjar gå i samma spår saknar livet som vi hade men nu börjar jag förstå. det kommer aldrig tillbaks, måste glömma det som var. du har förändrat dig så mycket, du är inte den du var. du är lycklig utan mig, jag ser du skrattar och du ler. men va fan ska jag göra, jag bara fejkar mer och mer. jag säger att jag glömt dig, jo att allt är helt okej. men fan heller, hur ska jag någonsin glömma dig. det var du och jag för alltid, det var så de skulle vara. det var bara med dig som jag kunde må bra. men nu är det försent, jag har förlorat allt det bra. det enda jag har kvar är tomma ord som du sa. det var mycket som gick fel och jag ångrar allt jag sagt. men att trigga mig så där var väl ändå lite elakt. jag saknar dig så mycket. har du glömt allting du sa? det kommer alltid vara vi, alltid bara du och jag. men mina drömmar har krossats för länge, länge sen. jag hoppas bara att jag kan bli lycklig sen igen att det finns någon därute som känner som jag. som har blivit lämnat och besviken, som kan få mig att må bra. man ska aldrig sluta hoppas, men det har ja gjort. du är inte värd mig längre, du har spelat dina kort. du har haft dina chanser, varför gjorde du så där? det enda du har gjort är att slita mig isär. jag vill berätta att jag älskar dig (älskar dig) för alltid men samtidigt så vet jag, det blir aldrig någonsin vi igen.

åh, drygt det är att blogga förresten. det enda jag kommer på att skriva är tråkiga texter. men, hela texten är ju sann så. inte mitt problem, kunde han kanske ha tänkt på lite tidigare (om man säger så.) men aja, bry! nu ska jag
sova så ha det så myspys och softa lugnt..

puss på kinden,
kjam hb