jag önskar att vi hade kunnat haft det som alla andra
jag förstår inte. hur fan kunde det gå så snett? seriöst, hur mycket jag än
sitter här och bloggar i vart enda inlägg om varför allt blev så fel med oss
martin så kommer jag ändå inte fram till något vettigt. det är väl som du
säger. att det är helt ovärt att gräva ner sig i något och gå och ellta om det
men jag måste. jag måste gräva ner mig i något och ellta om det om det
så krävs. för hur mycket jag än klandrar dig, skäller ut dig, gör narr av dig
(eller liknande saker.) så vill jag att du ska veta att allt det där tyder enbart
på att jag saknar dig så grymt jävla mycket. jag vet inte riktigt hur jag ska
reagera. men det gör så ont i mig bara. dag in och dag ut tänker jag på oss
för aldrig har jag varit så kär som jag har varit i dig. seriöst, låter helt sjukt
men så kär så att jag skulle kunna ge upp allt för dig. sen du försvann från
mig så har jag gått sönder. (helt ärligt.) känns som att någon har tagit en
del ifrån min kropp så att jag inte fungerar så som jag ska göra. visst, jag
är glad. det är jag, jag kan tänka på annat. det kan jag faktiskt! men det gör
inte så att jag inte tänker på dig. det ska du veta. och jag struntar i vad alla
andra säger om att det är mig det är fel på och att det bara är jag som typ
"fuckar ur" som jag sa, jag är inte felfri. jag säger dumma saker! men inte
är då du så värst felfri du heller. och det här skriver jag i ren erfarenhet att
jag tycker att det angår enbart mellan dig och mig om vad vi har att tala om
för varandra. det ska inte någon annan tala om för mig vad som gäller och
inte gäller. vet inte varför jag skriver ner allting här. men hörde att det kunde
hjälpa med att skriva brev eller något liknande "om ens känslor" det kanske
gör så att du och alla dom lyssnar. vem vet? jag vet inte. ingen vet väl. bara
du och dom. men jag erkänner, jag hatar dig ibland. det gör jag! det vet du
att jag gör. och jag sitter inte här och skriver något som jag inte har sagt till
dig innan. för allt detta har jag diskuterat med dig hundra gånger. så ingen
ska få påstå nu att jag "snackar bull" för vartenda ord jag skriver är ren jävla
sanning. och klart det gör ont i mig att du inte är kär i mig längre och att jag
fortfarande är jätte kär och att det trottsallt inte alls är så värst längesedan
som du gjorde slut med mig men det är väl sånt som händer. en sak är så
sant att det var ju varken första eller sista gången som jag kommer att bli
sårad när det gäller kärlek. men sånt är livet, det är smällar man får ta helt
enkelt. givetvis kommer man att bli sårad på olika sätt. det sättet du sårade
mig på var grymt. det var det, det vet du också. men det är inget jag tänker
skriva ner här. men huvudsaken är att både du och jag vet att det var fel så
jag pissar på alla andra som påstår sig veta och säga någon annan jävla
version. men du är min, och ingen annans ändå. det kommer du vara iaf ett
bra tag framöver. så det är rätt ovärt för någon annan att ens tro något för så
kommer det absolut inte bli. men jag förstår bara inte hur vi ändrades sådär
känns så konstigt. och så snabbt liksom! vad hände egentligen? herregud
vad jag saknar oss. men jag vill bara tacka dig martin att jag verkligen är så
grymt tacksam att du fanns där för mig när jag mådde som dåligast. det är
jag verkligen glad utöver. och när jag kommer över dig så kommer jag ändå
alltid att komma ihåg det. för det var bland det finaste någon människa nå-
gonsin gjort för mig. du har hjälpt mig att bearbeta "det där" så jävla bra. och
att du fanns där. fyfan, blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på det.
och om det är såhär det ska vara så vill jag inget hellre än annat i världen att
få vara vän med dig. för jag vägrar förlora dig även om jag måste vänja mig
med att accptera dig som min vän. förmodligen kommer jag att kämpa för oss
ett bra tag till. men tro mig, varesej jag är jobbig otrevlig, taskig (eller liknande
nu.) så kommer jag att inse förr eller senare att jag får gilla läget helt enkelt.
vet inte vad allt det där skulle vara bra för men så känner jag iaf. då vet du och
ni det iaf. så så var det med det! nu blev jag faktiskt jätte trött. så ska sova, för
imorgon blir det att gå upp tidigt! känns ju förövrigt rätt o-soft och rätt ork men.
som sagt. sova blir! hörs osv. ha det jätte soft då!
hejdå från hb
sitter här och bloggar i vart enda inlägg om varför allt blev så fel med oss
martin så kommer jag ändå inte fram till något vettigt. det är väl som du
säger. att det är helt ovärt att gräva ner sig i något och gå och ellta om det
men jag måste. jag måste gräva ner mig i något och ellta om det om det
så krävs. för hur mycket jag än klandrar dig, skäller ut dig, gör narr av dig
(eller liknande saker.) så vill jag att du ska veta att allt det där tyder enbart
på att jag saknar dig så grymt jävla mycket. jag vet inte riktigt hur jag ska
reagera. men det gör så ont i mig bara. dag in och dag ut tänker jag på oss
för aldrig har jag varit så kär som jag har varit i dig. seriöst, låter helt sjukt
men så kär så att jag skulle kunna ge upp allt för dig. sen du försvann från
mig så har jag gått sönder. (helt ärligt.) känns som att någon har tagit en
del ifrån min kropp så att jag inte fungerar så som jag ska göra. visst, jag
är glad. det är jag, jag kan tänka på annat. det kan jag faktiskt! men det gör
inte så att jag inte tänker på dig. det ska du veta. och jag struntar i vad alla
andra säger om att det är mig det är fel på och att det bara är jag som typ
"fuckar ur" som jag sa, jag är inte felfri. jag säger dumma saker! men inte
är då du så värst felfri du heller. och det här skriver jag i ren erfarenhet att
jag tycker att det angår enbart mellan dig och mig om vad vi har att tala om
för varandra. det ska inte någon annan tala om för mig vad som gäller och
inte gäller. vet inte varför jag skriver ner allting här. men hörde att det kunde
hjälpa med att skriva brev eller något liknande "om ens känslor" det kanske
gör så att du och alla dom lyssnar. vem vet? jag vet inte. ingen vet väl. bara
du och dom. men jag erkänner, jag hatar dig ibland. det gör jag! det vet du
att jag gör. och jag sitter inte här och skriver något som jag inte har sagt till
dig innan. för allt detta har jag diskuterat med dig hundra gånger. så ingen
ska få påstå nu att jag "snackar bull" för vartenda ord jag skriver är ren jävla
sanning. och klart det gör ont i mig att du inte är kär i mig längre och att jag
fortfarande är jätte kär och att det trottsallt inte alls är så värst längesedan
som du gjorde slut med mig men det är väl sånt som händer. en sak är så
sant att det var ju varken första eller sista gången som jag kommer att bli
sårad när det gäller kärlek. men sånt är livet, det är smällar man får ta helt
enkelt. givetvis kommer man att bli sårad på olika sätt. det sättet du sårade
mig på var grymt. det var det, det vet du också. men det är inget jag tänker
skriva ner här. men huvudsaken är att både du och jag vet att det var fel så
jag pissar på alla andra som påstår sig veta och säga någon annan jävla
version. men du är min, och ingen annans ändå. det kommer du vara iaf ett
bra tag framöver. så det är rätt ovärt för någon annan att ens tro något för så
kommer det absolut inte bli. men jag förstår bara inte hur vi ändrades sådär
känns så konstigt. och så snabbt liksom! vad hände egentligen? herregud
vad jag saknar oss. men jag vill bara tacka dig martin att jag verkligen är så
grymt tacksam att du fanns där för mig när jag mådde som dåligast. det är
jag verkligen glad utöver. och när jag kommer över dig så kommer jag ändå
alltid att komma ihåg det. för det var bland det finaste någon människa nå-
gonsin gjort för mig. du har hjälpt mig att bearbeta "det där" så jävla bra. och
att du fanns där. fyfan, blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på det.
och om det är såhär det ska vara så vill jag inget hellre än annat i världen att
få vara vän med dig. för jag vägrar förlora dig även om jag måste vänja mig
med att accptera dig som min vän. förmodligen kommer jag att kämpa för oss
ett bra tag till. men tro mig, varesej jag är jobbig otrevlig, taskig (eller liknande
nu.) så kommer jag att inse förr eller senare att jag får gilla läget helt enkelt.
vet inte vad allt det där skulle vara bra för men så känner jag iaf. då vet du och
ni det iaf. så så var det med det! nu blev jag faktiskt jätte trött. så ska sova, för
imorgon blir det att gå upp tidigt! känns ju förövrigt rätt o-soft och rätt ork men.
som sagt. sova blir! hörs osv. ha det jätte soft då!
hejdå från hb
Kommentarer
Trackback