ensam står jag kvar
ni skulle göra allt för mig,
ni skulle göra allt för mig.
här bor jag med dom folk
som varken bryr sig om
jag lever eller dör. varför?
ni lova ju att alltid älska
mig och aldrig någonsin
vara elaka mot mig. var
det jag som hörde fel från
första början eller är det
er det är så jävla fel på?
ja, nu sitter jag här. klockan är runt 09:15
och jag ska snart dra till skolan. känns inte
så jävla rockigt med tanke på att jag imorse
vaknade upp av att känna av världens värsta
förkylning. vet att jag säkert redan har hunnit
med att "vara förkyld" tusen gånger redan sen
skolan startat men det här är fan på riktigt!
mår faktiskt ruggit dåligt! usch. och jag som
skulle jobba idag också. men det kan jag inte
för det första så har jag så mycket plugg.
för det andra så mår jag inte så bra just nu.
för det tredje så är jag faktiskt jäkligt förkyld.
och det skulle ju låta jävligt charmigt i telefon va?
kan ju bara säga det att festen i lördags blev bajs,
det har jag kommit på sen nu. förut tyckte jag bara
att den var helt okejfin. men nu, nej! usch jag blir
så trött när jag väl tänker efter alltså. aldrig mer fest.
inte på ett bra jävla tag iallafall? (tror jag..) =o)
nej nu ska jag åka till skolan och idag,
kanske det är min turdag för jag får skjuss
utav mamma. (utav henne liksom) det trodde
jag aldrig. hon kanske vill gilla mig ändå
trottsallt. det vore verkligen! det behöver jag
just nu. att hon börjar gilla mig igen, och att
ni andra två börjar gilla mig igen. då lovar jag
att mina sår blir läkta på nolltid. jag behöver er!
för jag älskar er, ni betyder mest i hela världen.
hittade lite söta bilder på min kära och jag
sen i somras se och njut (äcklas =d?)
kyssar! / hanna.