hb

ja det känns faktiskt lite så eftersom jag var hemma idag.
jag kan ju inte direkt påstå att jag var sjuk men helt ärligt
så hade jag inte läst ut min bok i svenskan så det gick ju
bara inte och komma med flera ursäkter som jag redan
har gjort hur många gånger som helst och vi har ju faktiskt
haft hur lång tid som helst på oss att läsa ut den där jävla
skit boken, och jag blev såklart den sista som fortfarande
inte har läst ut den. men jag faller inte för det. jag har faktiskt
pluggat som en och annan iddi idag, nästan hela dagen.
avbröt jämt för en långfilm men annars, plugg dagen rakt
igenom! jag känner mig lite smått stolt sådär. så nu sitter
jag här, dricker lite kaffe med någon droppe mjölk i (för att
det var hett som attans.) och softar. fast jag har iofs matte
kvar. bajs! vilket måste göras. eftersom jag ljög för lars i
fredags att jag hade gjort alla tal så jag slapp gå på lekition.
jag gjorde det enbart för att vi äter så jävla sent annars.
men ja, jag får väl stå mitt kasst. rätt ska vara rätt, gjort ska
vara gjort liksom. ljuga är inget jag gillar att göra, bara när
det behövs. och det kan vara rätt fint att ljuga i "skolvärlden"
lite då och då. det behövs kan jag lova!

och rätt fet misslyckad lördag vill jag säga. usch fy och blä.
ibland kan jag bara vara så jävla fruktansvärt trött på fester.
det är samma sak hela jävla tiden om man tänker efter riktigt
ordentligt. visst, det är roligt för stunden men sen känns allt
så meningslöst. antingen gör man bort sig, eller så fick man
inte det man ville ha? eller så är allt skit i sig. det börjar bli
tröttsamt. jag tror inte jag ska festa på ett tag nu. eller jag har
två helger, två helger kvar som är inplanerade med någon form
utav fester men sen är det över! jag lovar, jag ska börja tänka
på hälsan också. det är ju bra? rätt fint också. det ska bli skönt,
skönt och bli arton. kunna välja om man vill styra fest, natt clubb
eller uteservering. nu kan jag för det mesta bara välja fest.
bara ett år kvar snart? bara och bara, vet jag inte. men jag ska
försöka tänka positivt, det här året kanske rinner iväg som vilket
år som helst? hoppa det iallfall. det vore, verkligen! hb, arton år.

åh, jag tänker på när det bara var du och jag. typ hela tiden!
då var jag verkligen som lyckligast, även fast jag inte ville inse
det förens nu så, var jag mer fäst vid dig än vad du var i mig.
men det är klart, så är det ju alltid? blir jag kär så skiter det sig.
blir jag inte kär då blir, "han" kär. nu låter jag så äckligt negativ.
men jag är negativ när det gäller kärlek, det är jag? men konstigt
då. ofta att det funkar? kanske någon, några månader. sen är
allt bajs. jag är inget lycko piller som någon vill åt, snarare en
likelse som "esctacy" som någon jävel vill käka upp sätta på
(ursäkta mitt ordval?) och sedan kasta  i en jävla papperskorg.
så känner jag, då vet ni det. så kom inte och säga nästa gång:
"han tycker om dig, det märker jag. var inte dum mot honom, han
vill dig bara väl. han är kär i dig, jag vet det." du/ni vet inte ett
jävla skit. jag vet allt, jag vet fan allt! det är bara jag som vet. fan,
inse bara. du/ni tror, jag vet! jag fan vet!

nej nu blev det så negativt tycker jag så lika bra att jag tar mig
en på'tor och sätter mig och försöker mig på matten,


haha, den här bliden lär ju liva upp mitt något negativa blogg-inlägg lite grand iallafall.

ha det så feting soft!
peace out eller nåt..

kyssar! / hanna.